Vänsterpartiet är starkt kritiska till att Ludvika kommunfastigheter i ett beslut fattat långt från offentlighetens ljus bundit upp kommunen och skattebetalarna att under de kommande 20 åren hyra Seco Tools-fastigheten som förskola till en kostnad av 70 miljoner kronor. Förutom att den gamla industrilokalen är ett svårslaget dåligt val av förskolelokal så är det fullständigt oacceptabelt att så stora ekonomiska beslut fattas i slutna styrelserum. Den typen av stora ekonomiska beslut ska fattas i full öppenhet av kommunfullmäktige, något som även befästs av såväl kommunallag som fastighetsbolagets egen bolagsordning.
– Att fatta ett beslut som innebär att Ludvikas skattebetalare under 20 års tid ska hyra en gammal industrilokal till en kostnad av 70 miljoner kronor i ett slutet styrelserum blixtbelyser det demokratiska underskott som skapats i och med bolagiseringen av kommunens fastigheter, säger oppositionsråd Lars Handegard i en kommentar.
Vänsterpartiet har i flera år föreslagit att kommunen för att lösa bristen på förskoleplatser ska använda de av SKR upphandlade lösningarna för nybyggda förskolor. Hade man gjort så istället för att envisas med stapla tokiga fastighetsaffärer på varandra så hade Ludvika idag haft betydligt fler förskoleavdelningar, i bättre lämpade lokaler och man hade dessutom sparat miljontals kronor.
De två misslyckade och för skattebetalarna mycket kostsamma affärerna med Biskopsnäset och f.d. dagcentralen på Ludvika gård har nu kompletterats med att man skrivit ett 20 år långt hyresavtal med ett riskkapitalbolag vars affärsidé är att spekulera i fastigheter och leverera stor avkastning till sina ägare.
– Det är dessutom svårt att tänka sig en sämre lämpad lokal att driva förskola i än en gamla sliten industrilokalen mitt i ett industriområde. Man kan ju fråga sig om den nya förskolan ska heta Betongklumpen, fortsätter Handegard.
En betydligt bättre lösning vore att bygga en ny förskola bakom höghusen i Marnäs eller vid delar av gamla riskvägsreservatet. Då hade förskolebarnen istället fått en fin förskolelokal med en trevlig utemiljö istället. Det hade dessutom blivit billigare.
– Nu kan riskkapitalisterna som köper fastigheten skratta hela vägen till banken efter att ha gjort en lönsam och helt riskfri affär, men för skattebetalarna och framför allt för förskolebarnen är det här en dålig lösning. Det blir dessutom allt mer uppenbart att bolagiseringen av fastighetsförvaltningen var ett stort politiskt misstag.
Samtidigt som pengar som behövs bättre i välfärden istället slussas till vinster i fastighetsbolaget ser vi hur den demokratiska öppenheten försvagas när avgörande och tunga ekonomiska beslut flyttas från det öppna fullmäktige till slutna styrelserum avslutar Handegard.
