I dag behandlade Riksdagen interpellationen från Ulla Andersson angående att Ludvika och ytterligare tre kommuner inte betalar habiliteringsersättning till personer i daglig verksamhet. Vänsterpartiet har länge drivit frågan om ett återinförande lokalt i Ludvika och vid dagens debatt var socialminister Lena Hallengren (S) väldigt tydlig med att hon anser att Ludvika gör fel och att kommunen bör återinföra ersättningen.
Ministern sa bland annat att hon har ”genuint svårt att förstå” kommuner som inte söker statsbidraget för habiliteringsersättning och att hon anser att ”den person som deltar i daglig verksamhet bör ha ersättning”.
I Ludvika har Hallengrens styrande partikamrater i Socialdemokraterna länge varit starka motståndare till habiliteringsersättning. När Vänsterpartiet under förra mandatperioden lyfte frågan i vård- och omsorgsnämnden inleddes det med att nämndens ordförande inte ville godkänna frågan. Först efter påpekande om kommunallagens skrivning om ledamots rätt att väcka fråga kunde frågan lyftas i nämnden. Där blev beslutet från Socialdemokraterna m.fl. att avslå Vänsterpartiets begäran om att kommunen skulle söka tilldelat statsbidrag och återinföra habiliteringsersättning.
Senare har Vänsterpartiet lyft frågan som en interpellation i fullmäktige, där svaret från Socialdemokraterna blev att man inte vill återinföra ersättningen. Vänsterpartiet har även lämnat in en motion till fullmäktige om ett återinförande som kommer att behandlas under andra kvartalet 2020.
Som argument mot ersättningen har Socialdemokraterna efterlyst en tydligare vägledning från staten. Vid dagens debatt gav ansvarigt statsråd Ludvika en väldigt tydlig signal om vad staten anser – nämligen att alla kommuner ska återinföra ersättningen.
– Vi förväntar oss nu att Socialdemokraterna tar sitt förnuft till fånga, tar intryck av vad ansvarigt statsråd säger och ser till att skyndsamt återinföra habiliteringsersättningen säger oppositionsråd Lars Handegard i en kommentar.
Det är självklart orimligt att majoriteten i Ludvika tar sig rätten att förvägra personer i daglig verksamhet rätt till ersättning, något som är en självklarhet i nästan varje annan svensk kommun. Den brist på likvärdighet som råder beroende på i vilken kommun man lever visar tydligt på behovet av en tvingande lagstiftning som både tvingar kommunerna att betala ersättning, och reglerar så ersättningen hamnar på en rimlig nivå.
Interpellationsdebatten finns att se i sin helhet här
